Att jag tog mig till jobbet igår var nog av ren och skär envishet, hujeda mig så halt det var. I backen ner var jag nära till att ta till tårarna, men hur mycket hade det hjälpt? Typ inte alls...
Mötte upp M i flen för att köpa lite nyårsraketer sedan halkade vi hemåt igen. Gissa om jag blev glad när vi svängde in på "vår" väg och såg att det var sandat? För om jag bävade för nerförsbacken på morgonen så bävade jag med när man kommer från andra hållet, för tänk om man bara kommer halva backen upp och inte längre.... sedan börjar man åka nerför...baklänges. Ve och fasa....
Sista kurvan innan vi var hemma hade det tydligen varit så halt att tom sandbilen åkt av vägen och satt sig i diket.... kvar var bara spåren
Annika kom ut och hjälpte till i stallet igår :) Hon var förståndig och hade broddar på sig, men så hade jag förvarnat om läget på stallbacken oxå. Hon som nyligen tagit bort gipset och börjat gå utan kryckor... Men det var roligt att få lite sällskap i stallet igen för det har varit ohyggligt tyst i lite drygt 8 veckor, jag fick en julklapp... en rundstickad halsduk och matchande vantar :)
♥
Det snöade här i natt, men nu regnar allt bort igen :/
SvaraRaderaväldigt förståndigt med broddar och vilken tur att det var sandat så att du kom hem helskinnad
SvaraRaderakramar
Sv: nej, de saknar inget ämne, jag har läst på väldigt mycket om det här och det är en missuppfattning att de skulle sakna något
SvaraRaderabamsekramar
Jodå... Kronblom masade på sig ridkläderna o var uppe i stallet straxt innan 13 :-) .... Men det tog emot....
SvaraRadera