söndag 14 oktober 2012

Nattligt drama

Vaknade mitt i natten. Nöden har ingen lag "if you have to go you have to go"
Hade eldat i kakelugnen under kvällen och när jag då vaknade mitt i natten så stod spjället fullt öppet så jag tänkte att jag skulle skjuta igen det lite.
 Gick sedan och la mig igen.

Somnade om efter en liten stund men vaknade med ett ryck av att jag tyckte det luktade brandrök.
Kastade mig upp ur sängen sprang ner för trappen med misstanke om att jag kanske hade skjutit igen spjället för mycket... och missade sista trappsteget.

En enda tanke for genom huvet "Det här går aldrig" och mycket riktigt det gick inte alls...

Tog ett stort kliv för att försöka kompensera det missade steget, nästa steg vart på knä...efter det for jag in med huvet i dörrkarmen.  Slog i mitt vänstra kindben, på nåt vis tog jag emot mig med min vänstra hand för det känns av idag. Till sist fick jag då markkänning på rygg över tröskeln in till vardagsrummet. Upp kom jag iaf efter några svordomar om hur skitont allt gjorde.
In i vardagsrummet öppnade spjället sedan var det till att vädra. Då blev jag riktigt yr och lite illamående. Tog på mig första bästa jacka som råkade vara stalljackan. La mig ute på altanen med Lucky som sällskap (Emmie drog så fort jag öppnade dörren) Tyson sov sött uppe i sovrummet.

Efter ca 1h gick jag och la mig tyst och försiktigt för att inte väcka de andra som uppenbarligen sovit över hela händelsen. (Bara ett ton som brakade in i väggen)

Kunde inte somna om men blev petad  på efter ca 1h. M tyckte att det luktade brandrök och jag sa att det redan är åtgärdat, ingen anledning till panik.
Sedan berättade jag om mitt fall i trappen och M började skratta han såg hela händelseförloppet framför sig och fick mig att skratta trots att det tog emot i hela ansiktet.

Nu på morgonen frågade jag M's dotter om hon hade hört nåt i natt och det hade hon, det lät som om någon ramlade sa hon och hur någon svor, denna någon var då jag. Men tror ni att hon gick upp för att kolla av vad som hände? Inte hon inte.

Nu har jag ett begynnande blåmärke med en liten bula på vänstra kinden, så det blir till att förklara att jag ramlat in i dörrposten på måndag.... Hur jäkla "vanligt" låter inte det då? Och vem ska tro på det?
Det kommer att se än värre ut om jag försöker dölja det med smink


Ett blåmärke (eller hematom) är en utgjutning av blod i huden orsakad av brustna mindre blodkärl, kapillärer, vanligen efter fysisk påverkan som stötar eller slag.
En 
bula kan vara ett blåmärke som på grund av utrymmesbrist (vanligen på grund av underliggande benvävnad) får huden att bukta ut. (wikipedia)


8 kommentarer:

  1. Åh, stackare!!! Vilken natt :-(
    (Jaa, jag erkänner.....när jag kom till slutet av din berättelse, kom jag på mig själv med att sitta och skratta) Usch och fy för mig!!!
    Tur du inte blev allvarligt skadad.
    Var rädd om dig idag ;-)
    Kram

    SvaraRadera
  2. hahaha, ser bilden framför mig jag med :) Ta det lite lugnare nästa gång ;) kram

    SvaraRadera
  3. vilka eskapader du varit med om, du måste vara rädd om dig
    kramar

    SvaraRadera
  4. Du kan verkligen "brodera", samtidigt en stor tur, att inget är brutet, men i morgon är du nog "jättesnygg". Stackars M, helt oskyldig.
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Tur i otur hade du nog! Imorgon blir det nog inte kul då är du nog färggran både här och där. Se dig för i fortsättningen nästa gång kanske det inte går lika bra!! Kramis!!

    SvaraRadera
  6. Hahaha! Förlåt att jag skrattar men du beskriver detta så roligt och bra!
    Tur i oturen att allt gick så pass bra. Och typiskt att du skulle hamna i denna situation när du skulle rädda familjen från att bli innebrända.
    Men jag undrar bara en sak; varför lade du dej ute på altanen??????
    Kram

    SvaraRadera
  7. Men kära. Kära syster ... Jag skulle läsa om dina nattliga äventyr för gubben. men han hörde inte vad jag sa. då jag samtidigt försökte hålla mig för skratt. Förlåt man ska ju inte skratta av andras olycka.... Men jag tror ändå att du bjuder på det :-) men var lite mer försiktig framöver ... Kram

    SvaraRadera