torsdag 16 augusti 2012

Det onda

Jag gav nästan upp...
I söndags var jag jättedeppig, grät över min halta häst. M helt uppgiven och sa att han inget kan göra men det räckte gott med att han höll om mig när jag var som mest ledsen. Jag har sovit som en kratta, natten till måndagen blev det bara tre timmar natten efter det blev det iaf fem... å så har det varit.
Igår ringde jag till en veterinär som har en portabel digital röntgen och frågade om hon hade nån möjlighet att komma, vilket hon tyvärr inte hade. Nåja, jag vill verkligen inte transportera på tre ben, det är vad jag tycker är djurplågeri, men så har de ju gjort länge innan tekniken gjorde sitt intåg på röntgensidan. Ringde till veterinär Helena på DV och pratade med henne efter att jag först hade pratat med vet. Nilsson. Han tyckte att jag skulle prata med henne för enligt honom har hon stenkoll på telefonnummer och vilken veterinär som gör och har vad...
Hon frågade naturligtvis vad han hade gjort och jag förklarade och förklarade... talade om hur han sätter ner benet om alls överhuvudtaget.
Då säger hon så här: "Jag tror att det är en hovböld". Sedan förklarade hon för mig att det är jättemånga hästar som har råkat ut för det i sommar pga blöta beten. Så återigen kan vi gnälla på vädret med full rätt.  Sedan sa hon att jag skulle hem känna igenom hela kronranden från trakt till trakt, "för om det är en hovböld är den förmodligen på väg upp genom kronranden. Gör det innan du bokar röntgentid. Så sparar du både tid och pengar"

Ringde Annika direkt... återigen fick hon komma ut och hjälpa den ledsna matten.
Och vad händer tror ni??
Q-S reagerar när jag kommit mitt fram på kronranden från båda hållen, det är ett område på ca 3 cm som "ej var godkänt" enligt lilla

Ringer till Helena idag och berättar "mitt fynd" och hon svarade med ett leende i rösten "Vad var det jag sa"
Fick lite instruktioner om hur jag skulle få hovbölden att "mogna"
Våtvarmt omslag med jodopaxblandning som ser ut som svagt te...sedan låta det sitta i max fyra timmar

När jag kom hem fixade jag det, sedan kom Annika och hennes man och hjälpte mig att fixade det sista i hagen. Gick och hämtade hästarna och tog bort omslaget... och vad skådar mitt norra öga...? Hovbölden har spruckit. Flyttade över hästarna till nyadragna hagen. Q-S fortfarande halt men nu kunde han iaf sätta ner foten lite mer än han gjort den sista tiden. förhoppningsvis så är det ingen annan skada. Jag väntar ut över helgen... Ska fortsätta lägga våtvarmt omslag några timmar varje dag, så att det inte "beckar igen"


Före våtvarmt
omslag, det onda är inringat... Här syns det tydligt att det är nåt på gång, det syntes inte igår
  Med våtvarmt
omslag av
 bomull och
 "lite" wet flex..

Glömde i villervallan att fota när jag tog bort omslaget, om jag  kommer i håg så blir det ett i morgon


Hoven har vuxit nära på dubbelt så fort de sista två veckorna,
 det ser man jättetydligt om man jämför med de andra "tassarna"

Ni hjälper mig väl att hålla tummarna så att det bara är det här??

Jisses vad jag ska sova nu...

4 kommentarer:

  1. Nu rinner tårarna på min kind, av "glädje" för er skull. Det låter ju helt fantastiskt!! Vilken bra veterinär. Tänk va!!!
    Nu håller jag tummarna stenhårt att allt går åt rätt håll med Q-S.
    Krama om din "lilla häst" från mig ;-)
    Jaa, kramar till dig med /Susanne

    SvaraRadera
  2. Men gud vad skönt Sara!! :) Blev lite orolig där ett tag. Nu kommer han snart vara på benen igen :) Kram

    SvaraRadera
  3. Vi får hålla tummarna för att hovbölden läker snabbt!! :)

    SvaraRadera
  4. En lättnande suck och en tår av glädje...

    Tänk att man kan bli glad av en hovböld :O... Men det är ju iaf bra prognos på det...

    Kramar!

    SvaraRadera