Tv-tittande

Jag sitter i godan ro och tittar på Cesar Milan på "sjuan". Tittar först på en Dobermanhanne som hade lite problem med att möta andra hundar (han heter också Tyson)... Min Tyson ligger tyst och fint. Nästa episod är om en ettrig liten yorkshireterrier bosatt mitt på Manhattan i NY vid namn Moose. Och när detta lilla "monster" visar sig i rutan och skäller och går på så kastar sig Tyson mot tv:n och skäller till. Tur att tv:n sitter på väggen annars hade han vält omkull den.
Detta är inte första gången vi tittar på tv tillsammans och han reagerar. I somras låg vi i soffan och slötittade på tv och han hade sitt huvud på mitt lår (ja... kalven låg i soffan). Jag zappade lite mellan kanalerna och fastnade precis i slutet på en film där en kvinna satt på en parkbänk (jag fick uppfattningen av att kvinnan var död) framför en ankdamm eller liknande. I ankdammen kom en resväska flytande och Tyson började morra och lyfte upp huvudet, jag tittade ut för jag trodde att det var någon som kom upp på gården, men så var det ju inte. Nästa frekvens  när jag vred tillbaka blicken till tv:n stod en lång man i en lång rock med herrparaply. Jisses...då reste sig Tyson upp och morrade riktigt långt ner i strupen. Mannen på tv:n fiskade upp den där resväskan och ställde den på kajen, tittade åt kvinnans håll, vände och gick bortåt så man såg ryggtavlan. Då först la sig Tyson ner igen...

Första gången jag uppfattade att han faktiskt tittade på tv var när det var VM(?) i Kentucky (ridsport alltså)
förra året. När det var hästhoppning stod han nedanför tv:n och hoppade efter hästarna när de var tillräckligt nära i bild.

♥